- Det är ett onaturligt tillstånd för ett djur att ha en kroppsdel upphängd och inte kunna trampa. Det är uppenbart, säger Elvar Theodorsson, professor i klinisk kemi, men anser att försöken är viktiga.

Ett forskarlag vid Institutionen för idrottsmedicin på Hälsouniversitetet studerar om skadade hälsenor läker bättre om de utsätts för belastning, eller inte.

Efter att ha uteslutit andra metoder är den här typen av djurförsöket enda sättet att göra en vetenskaplig bedömning, anser forskarna.

Resultaten visar redan nu att en kort belastning varje dag påskyndar läkprocessen, senan blir starkare. Kunskaper till nytta för såväl elitidrottare som andra.

- Försöken är högt prioriterade för universitetet. Vi är angelägna om att ligga i forskningsfronten med det här, säger Elvar Theodorsson.

Men försöken har redan stött på kritik, från djurrättsorganisationer och politiker.

Elvar Theodorsson leder oss till den plats på Universitetssjukhuset där testerna sker. Det finns inga skyltar som visar vägen och forskarna ber oss att inte berätta exakt var vi är. Rädslan för hot och trakasserier från människor som är emot djurförsök är påtaglig.

Ingen i forskningsteamet vill framträda med namn och bild. Elvar Thorstensson är talesman för den grupp av totalt 50 personer som arbetar med djurförsök på sjukhuset.

Det är efter viss tvekan forskarna går med på att vi får fotografera. Öppenhet är viktig, resonerar de, men Elvar Theodorsson anser ändå att "all publicitet är dålig publicitet". Det är hans erfarenhet efter att ha levt med skyddade personuppgifter i flera år på grund av hot.

Den person som är forskningsledare säger:

- Bilderna kommer att användas emot oss. Det kommer att orsaka oss besvär och svårigheter, men jag inser min medborgerliga skyldighet att ta den smällen.

Bakom dubbla ståldörrar finns laboratoriet. Det är rent och ljust, djuren måste vara friska för att försöken ska fungera.

I ett rum står genomskinliga plastboxar bredvid varandra, tre gånger tre decimeter stora. I nio av dem finns vita Sprague-Dawley råttor, vanliga försöksdjur, som väger knappt två hekto. En råtta i varje bur.

Svansen är tejpad och upphängd med hjälp av en fisklina i ett traverssystem ovanpå buren. Bakbenen hänger strax ovanför golvet. Men råttan kan röra sig i boxen på frambenen, äta och putsa pälsen som är blank.

På burgolvet ligger torrfoder, en träbit att bita i och pappersremsor att pyssla med.

Metoden med så kallad svansupphängning för att studera vad avlastning betyder används bland annat i USA och nu för första gången i Sverige.

Innan råttorna hängdes upp i svansen sövdes de och fick högra hälsenan avskuren. Djuren upplevde stark stress de första två dygnen, visar förhöjda kortisonnivåer i kroppen och rödfärgning kring ögon och nos. Därefter minskade stressen.

I studien ska en grupp råttor belasta bakbenet en kvart på morgonen och en kvart på kvällen genom att gå på ett rullband, en annan grupp en halvtimma på morgonen och en tredje grupp använder inte bakbenen alls under de två veckorna försöken pågår.

Därefter avlivas djuren och hälsenans läkning studeras. Forskarna har tillstånd att testa totalt 40 råttor.

Två personer i den forskningsetiska nämnden, som ger tillstånd till djurförsök, ville stoppa testerna. Forskningsledaren är kritisk och säger:

- De som reserverar sig vill i princip hindra alla djurförsök. Det finns en sorts ideologisk utvecklingsfientlighet i det här. Det är uppenbart att en burhöna eller de flesta djur som föds upp till slakt har ett eländigare liv än våra råttor.