Det är inte alla som får åka med en president. Men det fick vi göra i Regna. Han var född 1931 och hittades på skroten, fick vi veta.
Presidenten var förstås en bil, en Studebaker President av årsmodell 1931. Ägaren heter Staffan Svensson och driver vandrarhemmet Regnagården i byn tillsammans med sambon Gunilla Strömberg. De köpte gården 2006, och bor alldeles intill i ett fint gammalt stenhus, som för övrigt varit byskola i Regna en gång i tiden. Mitt emot vandrarhemmet och även mitt i byn står Regna kyrka och blickar ut över sjön Regnaren.
Som kungar
Mycket tycks handla om regn således, men under Correns besök kom inte en droppe. Inte regn i alla fall.
Genom kyrkbyn gick förr den gamla Eriksgatan där kungen reste.
Några kungar reser inte längre genom Regna. Men på fredagen åkte presidenten genom byn och i baksätet reste Correns gränspatrull rent kungligt. "Bilens lack den glänste, och kromet blixtra’ i dess nos". Bakom ratten kämpade Staffan envist och vant med ratten som slog väldeliga när han körde till hembygdsgården och tillbaka.
- Jag hittade bilen på en skrot när jag var 16 år och har haft den nu i 40 år, berättade Staffan som har veteranbilsträffar på Regnagården som även har andra evenemang. I kväll kommer Ted Åström och tolkar Johnny Cash. Det kommer att bli knökafullt i trädgården.
- Vi var ute efter ett ställe där vi kunde ha evenemang också, berättade Gunilla medan hon plockade bland örterna i trädgården.
Där verkar den vackra oreganon sätta krydda på tillvaron lite överallt. Den växer nästan snabbt som ogräs. Faktiskt luktade det oregano i Correns husbil när vi rattade från Regna upp mot Sörmlandsgränsen via Hävla och Byle. Där vände vi och på återvägen ner mot sydligare nejder av vår norra länsdel fick även Skedevi gudomligt vackra kyrka besök.
Inte affär
Nästa stopp gjorde vi på ett loppis i Kalbo. Hos Marja-Liisa Keväänranta som samlat på sig åtskilliga saker genom åren. Mestadels genom sina sex barns försorg, men hon samlar allt själv också, erkände hon.
- Jag är loppistokig, jag älskar loppis. Men många loppmarknader är så dyra. Här är billigt. Det är inte affär, det är loppis.
Så sant som det är sagt.
Från Kalbo hittade vi in till Bremyra på Rejmyrevägen. Vi hittade också Stockholmsparet Sandra Olsén och Niclas Abrahamsson som stod och fiskade för fullt i Magnehulteån.
- Vi har varit nere i Ödeshög på bröllop när min bror Mikael gifte sig i rådhuset, berättade Sandra som sa att de nygifta också kom från Stockholm och att kopplingen till Ödeshög var att farfars syster bor där.
Själva var vi på väg hem. Efter att ha farit runt Östergötland i sex dagar gick vi på krogen. Åby krog. Men vi åt bara. Mycket. Efteråt sköt vi bort tallrikarna och sa: närmare gränsen än så där kan vi inte komma.