De senaste två åren har varit fantastiska för kräftfiskare. Inte minst i Vättern är kräfttillgången utomordentlig. Berndt Andersson, som fiskar i Vadstenaviken, beskriver årets kräfttillgång som en explosion.

Men det går att få ut mycket, mycket mer.

För två år sedan uppskattade länsfiskerikonsulent Per-Erik Larson och fiskeribiolog Björn Tenglin att 225 ton kräftor skulle kunna skördas i Östergötland, till ett värde av 33 miljoner kronor.

Ingen annan arealbunden produktion kan ge högre nettoavkastning än ett bra och välskött fiskevatten. Siffran ska jämföras med den uppskattade kräftfångsten på 800-- 1 000 ton och importen som är 2 000-- 2 500 ton.

Detta är bakgrunden till EU-projektet som vänder sig till lantbrukare med fiskevatten. Det drivs av hushållningssällskapet i Örebro, där Björn Tenglin numera är anställd, efter 13 år i Östergötland.

Projektet i Östergötland är det enda i sitt slag i landet.

Varför finns så många små kräftor i burarna? lyder en fråga som ofta ställs.

Kan de vara att burarna är finmaskiga? Att det fiskas för dåligt?

Det är bland annat sådana frågor som projektet vill ge svar på genom provytor där man ska provfiska hårt, normalt eller inte alls.

-- Genom att förstå biologin ska vi hjälpa fiskevattensägare till bättre ekonomi, förklarar Björn Tenglin.

Det finns ingen kräftforskning av det här slaget i landet. Den som finns är inriktad på flodkräftans bevarande.

Samla ihop, ställa samman och sprida ut sakkunskap om kräftor och kräftfångst är en av uppgifterna i projektet. Det ska bland annat ske genom informationsmöten till berörda lantbrukare.

Även juridiska problem ihop med kräftfisket ska behandlas.

-- Fiskevårdsområden beslutar inte sällan om kräftfiske på ett sätt som de inte har rätt till, kommenterar Björn Tenglin det ofta krångliga regelverk som styr fisket.

I Sverige importeras tre gånger så mycket kräftor som fiskas inom landet. Någon risk för att ökat kräftfiske leder till överskott på marknaden är det därför knappast. De svenska kräftorna har blivit allt billigare, men samtidigt har de importerade blivit allt sämre.

Det finns några få personer som sköter sitt kräftfiske exemplariskt och som därför kunnat visa vad maximalt utnyttjade vatten kan ge. En av dem är Carl Nilsson i Höstbäck utanför Åtvidaberg.

-- Det är nästan bara arbetskraft som kostar, påpekar Björn Tenglin. Inget utsäde, ingen gödning, inget foder behövs. Bara en båt, burar och lite fisk.

Att kräftor ger så god "skörd" beror på att de representerar en genväg i näringskedjan.

De äter allt, från alger till fisk. Jämför med gäddor som äter halvstora fiskar som i sin tur äter mindre fiskar som lever på djurplankton som äter växtplankton och så vidare.

Kräftfiskeprojektet pågår till 2006. 25 procent av pengarna kommer från EU, Sveriges miljö- och landsbygdsprogram. Resten kommer från staten. Det allmänna betalar alltså hela kalaset.

-- Kräftor är bra sidoverksamhet för små lantbrukare som har svårt att överleva, kommenterar Erik Gotborn på länsstyrelsen i Östergötland.