Tamara T

Ciona. En självbiologi

AlfabetaAnamma

DEN GAMLA tvistefrågan om arv och miljö har varit central i den feministiska debatten om kvinnligt och manligt, kön och genus, särart och likart. Men ytterst är det förstås en allmänsklig fråga om den fria viljan, meningen med livet och vad som gör människan till människa.

Detta idékomplex utgör också ramen för "Ciona. En självbiologi", en fantasifull berättelse om genus och genetik, erotisk besatthet och inte minst -- sjö-pungar. Författaren kallar sig Tamara T, och har tidigare ut- givits i eget namn på ett större förlag. Pseudonymen anspelar på bibelns Tamar, Ers barnlösa hustru som inte drog sig för att ligga med sin svärfar för att få föra sina gener vidare. Läst baklänges ger pseudonymen associationer till såväl fortplantning som havet ("tarama" är en sorts stenbitsrom).

"Ciona" är alltså en "självbiologi", i motsats till en traditionell självbiografi. Tamara T är inte intresserad av några självutlämnande bekännelser, hennes anspråk är mycket större än så: att ge läsaren en ny världsbild, att slutgiltigt förklara tingens ordning genom en fiktiv fallstudie. Resultatet har blivit en lika förbryllande som tankeväckande idéroman med sociobiologi och evolutionär psykologi som resonansbotten.

Berättarjaget är en havsforskare inriktad på olika fortplantningsstrategier, i synnerhet asexuell reproduktion genom delning. Hennes fasta övertygelse är att alla organismers yttersta strävan är att fortplanta sig, och att de med naturnödvändighet anpassar sig efter miljöns krav för att uppfattas som attraktiva sexualpartners. Själv har hon dock inga barn och önskar ej heller några -- tvärtom har hon tre aborter bakom sig.

Hennes specialområde är sjöpungsarten Ciona Intestinalis, en avlägsen släkting till människan som hon lever i en märklig symbios med. Ett mer ambivalent förhållande har hon till sin väninna Gabriella, en sexuellt utlevande femme fatale och raka motsatsen till berättarens uttalat "manliga" personlighet. Gabriella försätter henne ideligen i situationer som under- gräver hennes självkänsla och förstör hennes rykte.

Gabriella framstår dock snart allt mindre som en "väninna" och allt mer som en sida av berättarens personlighet, ett lika självständigt som självdestruktivt alterego. Om man så vill hennes traditionella könsroll eller kvinnliga förpackning. En subliminerad fortplantningsstrategi eller en naturnödvändig metamorfos för att fullfölja det biologiska uppdraget?

Det som gör denna korta berättelse så fascinerande är inte de fantastiska inslagen i sig, utan den stränga rationalitet som dessa är den logiska biprodukten av.

I kombination med den underfundiga humorn och finurliga konstruktionen gör det "Ciona" till ovanligt uppiggande läsning, om än långt ifrån ett mästerverk. Vem döljer sig då bakom pseudonymen? Det vet jag förstås inte, men klart är att Tamara T har en hel del gemensamt med kulturskribenten Gabriella Håkansson, som debuterade på Bonniers 1997 med romanen "Operation B". Inte bara den intellektuella tonen och stilrena prosan, det naturvetenskapliga idiomet och förkärleken för identitetslekar, determinism och ultimata förklaringsmodeller, utan även en viss renlighetsmani och fascination för skor med fem centimeter höga klackar.

En sökning i pressarkiven ger också vid handen att Håkansson i likhet med Tamara T intresserat sig för såväl genetik och sociobiologiska sexualteorier, som för den kvinnliga orgasmens historia, kroppen som varumärke och underlivsmassage som kur mot kvinnlig hysteri. En händelse som nästan ser ut som en tanke.